The story of my life: Jag ser ut som en pojke
Kategori: Allmänt
Igår var jag och bror nere på stan innan vi gick hem. Han skulle köpa lådvin att ta med sig till Näsbjörn. Och jag skulle trycka i mig mat, ty jag hade inte ätit lunch. Det känns alltid konstigt när man går in på systemet och personalen ba, Kan jag hjälpa er med något? Man ba, nej... Iallafall. Han hittade vinet och så passade vi på att köpa cider, för de var typ slut. Sen vid kassan var det två killar framför oss.
Tjejen i kassan: Har du legitimation?
Killen: Ja, varsågod, det är dagen idag.
Hon: Vad sa du?
Killen: Jag fyller år idag.
Hon: Nämen grattis! Är det första gången idag alltså?
Killen: Tack! Ja det är det!
Killen: Tack! Ja det är det!
Han såg ju fanimej ut att vara 25 eller något. Så kommer jag och bror, som är typ 100m kortare. Jag vill också se längre ut. Jag vill också vara lång. Fast ibland så frågar de inte efter leg. Hon i kassan frågade inte efter mitt när bror betalade. Hon kanske såg att vi är wonder twins? Kanske, aa, kanske det.
Påtalomdet. Var i brors skola igår också. Vi gick förbi en lärare. Han ba, Hej R (min bror). Sen såg han mig, stannade upp och bara stirrade. Han ba, ......brorsan..? Jag och bror ba, Ja...
Samma sak typ när jag satte mig vid matbordet precis när jag kom. Han åt med några i sin klass. De bara, NEJ OMG....va? Alltså va? Jaha jag var tvungen att tänka efter. Gud vad rädd jag blev, ni kan ju förvarna.
Jag tycker inte ens vi är så lika. Man ser ju skillnad på oss... Aja...Andra..har..svårt för det.
